Ta del av mina tankar kring konst i allmänhet eller något särskilt verk i synnerhet. Jag tar gärna del av dina synpunkter. Skriv i kommentarsfältet längst ned på sidan.

Textiltryck som konst

22 jun 2019

För mig som främst gillar konstnärer som har ett yttryck som avsiktligt påminner om barns måleri är steget ganska kort till textiltryck på barnkläder. Flera märken har valt tryck som har både en konstnärlig känsla och har gjorts av barn. De riktigt stora märkena försöker dock att efterlikna barns måleri. Jag har särskilt uppmärksammat några märken som jag vill ta upp kort.

Cassandra Rhodin är vid det här laget sveriges mest kända kläddesigner för barn. Hon startade företaget mini rodini 2006 och det etablerade sig snabbt som klädmärket med de egensinniga figurerna. Märket fick också en fanskara som är så hängivna Rhodins stil att de är villiga att betala mer för ett begagnat plagg än det kostade som nytt. Detta är ett tecken på det konstnärliga värdet och hur det utvecklas i linje med annan uppskattad konst. Idag är märket känt över hela världen och många skådespelare och artister uttalar sig öppet om att de gillar mini rodini.

Bobo Choses är ett spanskt klädmärke som startade 2008. Deras ursprungstanke var att de ville prata till barn på barns vis. Många av figurerna skulle mycket väl kunna vara skapade av barn. Vissa motiv påminner om den spanska kontsnären Joan Miró i sina barnsliga uttryck. Man blir genuint glad av det man ser. Förutom den spanska kopplingen finns det dock ingen uttalad inspiration från någon av de spanska konstnärerna. Det troliga är att deras syn på konst vilar på en likartad grund.

Den USA-baserade designern Cheyenne Norris (urpsrungligen Couch) levde under en tid i Europa och lät sig inspireras av europeisk konst och design. När hon kom tillbaka till USA startade hon ett klädmärke i samband med att hon fick barn. Märket, som grundades 2014, heter Hugo loves Tiki och har en liknande filosofi som Bobo Choses. Det ska vara roliga och barnsliga motiv som ser ut som om de är gjorda av barn. Detta höll i sig i några år men nu har stilen blivit mer tillgänglig i den mening att det inte ser ut att vara av barn utan mer tilltala barn så väl som deras föräldrar.

Ett polskt klädmärke med namnet Dear Sophie har etablerat sig på den europeiska marknaden men nådde inte lönsamhet. Då tog ett nytt team över och helt plötsligt ville många ha deras kläder. De har en egen och artistisk stil på trycken samtidigt som de är så tillgängliga att många kan tycka om dem. Det finns en tydligt konstnärskap bakom de unika figurerna som ofta har uttrycksfulla ögon. Vissa skulle säga att de är slätstrukna men både barn och föräldrar attraheras av estetiken.

Slutligen har vi ett märke som för många kan kännas ointressant då deras tryck ser ut att vara hämtade från någon Disney-film eller serietidning. Den underligande idén bakom detta märke verkar osjälviskt då en del av vinsten går direkt till välgörenhet. Strategin har därför varit att så många som möjligt ska tilltalas så att den positiva effekten blir så omfattande som möjligt. Med åren har dock en tendens till en egen estetik och ett konstnärskap tagit plats. Det finns något nostalgiskt och nyskapande i deras konst på samma gång. Vilket är nu märket. Det heter Tao and Friends. Vem Tao är får vi inte veta men kanske finns det en koppling till taoistisk filosofi bakom den osjälviska affärsidén.

För den som har tittat på mitt konstgalleri är det svårt att se någon likhet i preferens med det som tas upp i detta inlägg. Den konstnärliga kopplingen går till Paul Klee och Joan Miró som hör till mina favoriten. Det finns också en annan sida som är tilltalande och det är att ovan klädmärken satsar på ekologiska och giftfria plagg. Att skona barn från skadliga ämnen samtidigt som man värnar om miljön är en god sak som jag gärna lyfter fram vid sidan av det estetiskt tilltalande.

Dela gärna med dig om du känner till andra klädmärken som gör sina textiltryck som en konstform.

Graphic recording - realtidsillustrering

12 jun 2019

För ungefär tio år sedan blev det populärt med förläsningar som illustrerades under tiden föreläsaren talade. Två personer som använde sig av detta var Ken Robinson och Daniel Pink. Den förste talade om kreativitet och den andre om motivation. Trots att vi då helt hade gått över till digitala visuella tekniker kändes dessa illustrationer som gjordes för hand, alltså i allra högsta grad analoga, som nyskapande.

För tio år sedan var illustrationerna uppspeedade så att man kunde se ganska utvecklade bilder och texter samtidigt som man hörde föreläsarens röst. Det var med andra ord inte helt i realtid. Upplevelser för tittaren är i realtid, d.v.s. att röst och bild är synkroniserade. Numera finns det duktiga illustratörer som ritar i realtid medan föreläsaren talar. De står tillsammans på en scen och bidrar till var sin del av föreläsningens innehåll.

Dessa realtidsillustratörer kallas för graphic recorders. Det de utför kallas graphic recording. Graphic recording är en särskild form av konst som i mycket går helt i motsatt riktning mot t.ex. oljemåleri. Att måla med olja tar ofta lång tid. Konstnären kan känna efter, ändra och lägga till. En graphic recorder måste omvandla det som sägs i nuet till bilder omgående. Inget kan begrundas eller ändras. Man får en chans och den ska omsättas direkt.

Föreläsaren Hasse Carlsson arbetar tillsammans med realtidsillustratören Frida Adamsson. När han talar illustrerar hon. Det finns ett videoclip där Hasse intervjuar Frida för att få reda på hur Frida tänker när hon illustrerar. Hon beskriver det som att hon försöker fånga de centrala begreppen och använde dessa i både ord och bild i sina illustrationer. Du som är intresserad kan läsa mer om deras samarbete på hasseochfrida.se.

Ångestfylld konst

12 maj 2019

Som jag ser det är en av konstens funktioner att vara evokativ, d.v.s. väcka tankar och känslor. Vissa personer vill tänka lättsamma tankar och känna glada känslor i relation till konst. Andra vill vältra sig i den ångest konsten ger upphov till. Sedan finns det naturligtvis tillfällen då man är mer mottaglig för en positiv känsla och andra tillfällen då man är mer mottaglig för en negativ känsla. Varje individ har ett mångfacetterat känsoregister. Det återspeglar sig i hur man njuter av konst.

Jag hör till de konstälskare som vill kunna njuta av hela registret beroende på vilken känslostämning jag är i för stunden. Det betyder också att jag inte har något emot ångesfylld konst och inte heller djupt substantiell konst som har flera lager. När jag pratar om konst i detta sammanhang tänker jag mig flera konstformer som musik, dans, opera, teater, film, fotografier, tavlor och skulpturer. Alla är de kapabla att väcka tankar och känslor i alla riktningar. Jag kommer ändå att fokusera på konst i form av tavlor och särskilt de ångsfyllda verken.

Ett av historien mest kända verk som är full av ångest är Guernica av Pablo Picasso. Tavlan illusterar en scen ur det spanska inbördeskriget när tyskt flyg bombade den lilla staden Guernica i Baskien. Han gjorde verket 1937.

Enrico Baj

29 mar 2019

Konstnären och mångsysslaren Enrico Baj hör inte, i mitt tycke, till de stora mästarna men han har ett unikt bidrag som bör lyftas. Det handlar om en målare, grafiker, skulptör och författare. Hans författarskap inkluderar litteratur om konst och då särskilt skrifter om avantgarde. Under en tid hade han nära samarbete med författaren och semiotikern Umberto Eco (skrev bl.a. Rosens namn). Precis som avantgarde-rörelsen var Baj en person som ville experimentera, bryta mönster och prova nytt.

Enrico Baj föddes 1924 i Italien. Han tvingades lämna landet som tjugoåring efter att ha irriterat myndigheterna. Den tidiga konsten var icke-figurativ med kopplingar till surrealism och dadaism. Han fortsatte sin stilmässiga utveckling när han startade en rörelse mot kärnvapen 1951. Detta ledde till ett tematiskt fokus på krig och det militära. Inte för att han gillade det utan för att han var ytterst kritisk.

Konst och kreativitet

19 mar 2019

När man tänker på kreativitet verkar många associera kreativitet med å ena sidan uppfinningar eller uppfinnare och å andra sidan konst och konstnärer. Det är väl helt klart så att kreativitet kan relateras till en mängd andra aspekter och yrkeskategorier. Kreativitet som fenomen har ingen särskild tillhörighet. Vi kommer ändå inte ifrån att konst kräver kreativitet.

Jag ska inte diskutera vad konst är men gärna vad kreatitivet är i allmänhet och kreativitet i relation till konst i synnerhet. Kreativitet kan beskrivas på två sätt:

  • En smal definition
  • Ett mångsidigt fenomen

Konsthistorians början - grottmålningar

17 mar 2019

För den som vill kunna sin konsthistoria bör man känna till dess ursprung. De äldsta bevarade målningarna på denna planet är grottmålningar från Afrika, Asien, Europa och Australien. Dessa väggmålningar ger oss en idé om vad det innebär att skapa konst, hur det kan gå till och delvis varför. Flera stora 1900-talskonstnärer har under sin verksamma tid undersökt konsthistorians rötter för att hitta något primalt i sin egen konst. Urkraften i konsten eller urkonsten. Joan Miró är ett bra exempel på detta. Han lät sig influeras av grottmålningar under en period, både vad gäller val av färg, målningsteknik och motiv.

Det äldsta figurativa konstverket arkeologer känner till hittades i södra Namibia på gränsen till Sydafrika. Det föreställer ett kattdjur, kanske en gepard, på en stenskärva som har deltas i två. Det rör sig alltså inte om en målning på en grottvägg utan en målning på en sten som blev funnen i en grotta. Denna målning har efter flera dateringsförsök slutligen fastställts till 73 000 år gammal. Grotta fick namnet Apollo 11 då den arkeolog som hittade fynden samtidigt fick höra besked om den lyckade uppskjutningen av Apollo 11. Vad lokalbefolkningen kallar grottan är oklart.

 

Det näst äldsta konstverket är svårbestämt. Det finns en grottmålning i Australien som är minst 40 000 år gammal, två målningar i Indonesien där båda är 40 000 år gamla eller äldre och en grotta i Spanien där målningarna är ungefär lika gamla.

Varför blir man konstsamlare?

17 mar 2019

Svaret på frågan varför man blir konstsamlare är nog väldigt individuell. Jag ska berätta varför jag blev konstsamlare.

Som jag har skrivit på andra sidor på denna sajt har jag haft ett konstintresse länge. Det har tagit fart genom mina två senaste sambos. Var och en bidrog på sitt vis genom att inspirera mig.

När jag började gå på konstmuseer och konstgallerier fick jag en mer direkt upplevelse samtidigt som jag lärde mig mer om konst och konsthistoria. Jag tittade mycket på dokumentärer om konst och konsthistoria.

Den avgörande skillnaden som gjorde mig till samlare av konst var en större tillgång till kapital. Att samla på konst är en dyr hobby så pengar är naturligtvis avgörande. Det första verket i samlingen var dock en gåva, en litografi, som jag fick vid min disputation. Efter det började jag fördjupa mig allt mer kring vilken smak i konst jag hade och har.

Ett tag nöjde jag mig med att ha posters av mästerverk i en snygg ram. Inte så dyrt. Detta var en snabbt övergående fas. Jag besökte gallerier allt mer frekvent. Lärde mig om samtida konstnärer, både svenska och internationella. Slutligen vågade jag köpa några litografier av stora mästare som följdes upp av att jag köpte några original av svenska samtida konstnärer.

 

 

 

kulturbloggar.nu