För den som vill kunna sin konsthistoria bör man känna till dess ursprung. De äldsta bevarade målningarna på denna planet är grottmålningar från Afrika, Asien, Europa och Australien. Dessa väggmålningar ger oss en idé om vad det innebär att skapa konst, hur det kan gå till och delvis varför. Flera stora 1900-talskonstnärer har under sin verksamma tid undersökt konsthistorians rötter för att hitta något primalt i sin egen konst. Urkraften i konsten eller urkonsten. Joan Miró är ett bra exempel på detta. Han lät sig influeras av grottmålningar under en period, både vad gäller val av färg, målningsteknik och motiv.

Det äldsta figurativa konstverket arkeologer känner till hittades i södra Namibia på gränsen till Sydafrika. Det föreställer ett kattdjur, kanske en gepard, på en stenskärva som har deltas i två. Det rör sig alltså inte om en målning på en grottvägg utan en målning på en sten som blev funnen i en grotta. Denna målning har efter flera dateringsförsök slutligen fastställts till 73 000 år gammal. Grotta fick namnet Apollo 11 då den arkeolog som hittade fynden samtidigt fick höra besked om den lyckade uppskjutningen av Apollo 11. Vad lokalbefolkningen kallar grottan är oklart.

 

Det näst äldsta konstverket är svårbestämt. Det finns en grottmålning i Australien som är minst 40 000 år gammal, två målningar i Indonesien där båda är 40 000 år gamla eller äldre och en grotta i Spanien där målningarna är ungefär lika gamla.

Målningen i Australien finns i nationalparken Kakadu. Motivet är en särskild underart av emu-fåglar som tros ha dött ut för 40 000 år sedan. Det skulle göra målningen minst 40 000 år gammal. När denna art verkligen dog ut har dock diskuterats.

Målningarna i Indonesien har hittats på olika öar. På ön Sulawesi i distriktet Maros har man hittat tidiga grottmålningar på händer. De har daterats till minst 40 000 år. Händer är för övrigt ett mycket vanligt motiv i grottor och på hällristningar. De återfinns i alla världsdelar. På ön Borneo, den del som ingår i Indonesien, har man funnit det som tros vara världens äldsta figurativa grottmålning. Den föreställer ett djur med horn som inte helt har gått att artbestämma. Dateringar är från 40 000 till 52 000 år gammal.

 

Det ligger naturligtvis prestige i vem som har hittat den äldsta konsten. I Spannien hävdar man att målningarna i Castillogrottan är äldst. Minst 40 000 år gamla. På bilden syns ett djur målad på en stor vägg. Inramningen av detta verkt är magnifik.

 

Om man lämnar de ädlsta målningarna och tittar på de mest avancerade så är målningarna i Lascaux i Frankrike av mycket hög kvalitet. Det är svårt att välja ut ett motiv. Nedan grottvägg har en mängd motiv som alla är fantastiska konstverk.

 

På denna yta hittar vi flera arter och en viss detaljrikedom som inte har kunnats se på äldre målningar. En av de målningar som fascinerar mest är hästarna. Här ovan ser men ett exempel men det finns fler som är ännu vackrare.

Att skapa färg som är så tidsbestående är inte en lätt sak. En av anledningarna till att dessa målningar har bevarats så länge är att de har skyddats från naturligt slitage som vind, vatten och föroreningar i luften (som är naturligt numera). Många av grottorna har fått stängas ned för besökare för att bevara originalen så länge som möjligt. I fallet Lascaux har det skapas en kopia av grottan som besökare kan gå in i.

Man förstår också att det har krävts viss tid och kunskap för att blanda till färger. Därefter har man behövt någon form av pensel. De hade sannolikt ganska avancerade verktyg för att måla för ca 20 000 år sedan när målningarna i Lascaux har blivit till.

Nästa stora fråga är varför någon kom på idén att måla på en grottvägg. Ljuset kan till en början inte ha varit så bra. Det är svårt att se i en mörk grotta. Artificiella ljuskällor har därför krävts. Detsamma gäller när någon ska titta på verken. Så varför i en grotta? Jag har personligen inget bra svar på denna fråga. Det gjordes säkert målningar på andra ytor men de försvann sannolikt. Grottmålningarna är de som blev kvar för eftervärlden.

Har då målningarna i sig någon betydelse. Detta har diskukterats livligt. Vissa anser att de har en religiös innebärd. Andra tror att det är för jaktlycka (eller att man fångar djurets ande i målningen). Själv tror jag det är enklare än så. Målningar har uppstått därför att vi har den mentala förmågan att reproducera och en drift, hos vissa individer i en grupp, att vara kreativa. När möjligheterna att blanda till färger och skapa verktyg blev bra nog kunde enstaka individer börja måla. Att bli så duktig på att måla som konstnären eller kosntnärerna i Lascaux kräver dock många tusen timmars träning. Detta betyder att konstnären personligen inte måste lägga ner tid på att jaga och samla mat. Gruppen försöljer även konstnären. Detta har gjort att vissa har kunnat utveckla den inneboende kreativiteten.

Vinsten med detta är nog ganska mycket hur det ser ut idag. En konstpatron har kunnat ha en konstnär i sitt "hov" för att späda på sin plats som ledare i gruppen. Denna har fått målningar till sin ära. Något som var en statussymbol i gruppen. När det bara finns en konstnär i en grupp på några hundra är konstverk en raritet. Därför kan endast en eller några få ha konst. Alltså de som redan har makt i gruppen och som vill understryka denna position.

En inneboende kreativitet och möjligheter att förfina sina förmågor att måla behöver inte stå i motsättning till religiösa eller animistiska motiv. Jag vill bara påstå att detta inte behöver vara ett grundläggande motiv. Social status är starkt nog.

Kommentera gärna.

 

17 mar 2019