Året var 1936. Den 16:e januari bildades stiftelsen Solstickan. Det var en stiftelse för välgörande ändamål som skulle skänka ett halvt öre för varje tändsticksask som såldes. På asken skulle det vara ett tryck och nu behövde de snabbt ett motiv.

Einar Nerman

Konstnären Einar Nerman blev tillfrågad. På grund av brådskan gick han igenom sina befintliga målningar och hittade en bild av sagofiguren Tummelisa med en fackla i handen. Han modifierade bilden så att det istället föreställde en gående pojke. Facklan byttes mot en sol uppe i vänster hörn.

Från den dagen då askarna med Nermans motiv på började tillverkas till idag har verket tryckts i över tio miljarder exemplar. Det är enbart på tändsticksaskar. Idag finns själva figuren, solstickepojken, på en rad produkter som muggar, kuddar, förkläden och brickor. Den finns också på tändare och specialaskar. Detta gör den till en av världens mest reproducerade konstverk och figur.

Historien bakom originalet är att när Nerman skulle måla Tummelisa bad han sin son Tom Nerman att stå modell. För konstnären föll det sig sedan mer självklart att figuren på tändsticksaskarna skulle vara en pojke (hur hade det gått om Solstickans figur var en flicka?). Alltså kom figuren på asken att ligga närmare modellen än den första versionen med Tummelisa gjorde.

En ljus pojke med en mörk historia

Med tanke på under vilken period Nerman var verksam är det inte helt förvånande att han hade Nazistiska sympatier. Idealmänniskan skulle vara blond. Precis som hans son Tom var. Avbildningen av Tom blev i någon mening det perfekta barnet.

Även Tom påstås ha sympatiserat med Nazistiska värden. Det kan kännas något osmakligt och samtidigt typiskt att när ett svenskt verk är ett av de mest spridda i världen så är det målat av en påstådd nazi-sympatisör och motivet föreställer en annan påstådd nazi-sympatisör.

Jag vill för säkerhets skull tydliggöra att jag själv inte har fått denna information från en säker källa. Huruvida Einar och Tom Nerman verkligen var nazi-sympatisörer kan jag därför inte klargöra. Det går ändå inte att förbise detta påstående i sammahanget.

Oavsett vad konstnären eller modellen har för värderingar ligger tolkningen och bedömningen av verket i betraktarens ögon. Einar Nerman var, om man betraktar hans alster, inte någon framstående konstnär. Det är historien runt själva motivet och att det är reproducerat mer än tio miljarder gånger som är intressant.

Det var människors behov av att lysa upp mörkret som låg bakom detta enorma antal kopior. Jag är helt säker på att tändstickorna skänkte ljus och värme till användarna då trots att det faller en mörk skugga på konstverket idag.

Känner du till något annat svenskt verk som har en märklig och mörk historia? Dela gärna med dig.

16 jan 2020