När jag bodde i Göteborg hade jag ofta vägarna förbi Galleri Scandinavia. Särskilt de sista åren då jag hoppade av spårvagnen vid Berzeliigatan och gick hem den sista kilometern. Galleri Scandinavia ligger precis vid hållplatsen så jag hade för vana att titta in genom skyltfönstret eller gå in om det var öppet. Här kunde jag finna målningar av några av mina absoluta favoriter som t.ex. Bengt Lindström.

En dag när jag kom in fanns där två nya målningar. En av dem var slående i sin uttrycksfulla stil. Jag tänkte omedelbart på Bengt Lindström då oljan var påstruken i tjocka lager. Motivet var dock något olikt Lindström. Vem hade gjort denna målning?

Jag hade för första gången i mitt liv stött på en målning av Mauritz Karström. Det visade sig att även den andra nya målningen i galleriet var av Karström. Den var dubbelt så hög som den var bred och målad med blandade material. Det såg i grunden ut som en akvarell som hade inslag av olja (och/eller pastell). Karström använde gärna akvarell, pastell och olja. Ofta var för sig men ibland mixat. På den större målningen trädde ansiktet av en alienliknande figur fram. Jag har i efterhand förstått att det kan ha varit ett självporträtt vilket han ofta gjorde.

Eftersom jag gillade Karströms stil började jag fråga runt om konstnären och läsa in mig på det lilla som finns att läsa på nätet. Han föddes i Linköping (1962) men flyttade som ung till Trollhättan och Göteborg. Han började måla mycket tidigt och det stod klart för de närstående att det var konstnär han skulle bli. Familjen har ett sommarställe på Åland där många av hans målningar har blivit till. Han utbildade sig på ett flertal konstskolor, däribland Valand i Göteborg, och fick ett visst genenbrott på 1990-talet med egna utställningar. Hans tavlor hans synts på så fina ställen som Louvren, Paris. De senaste åren vistades han stadigt i sin studio vid Göteborgs hamn. Tyvärr dog Karström 2005, endast 43 år gammal.

Mauritz Karström var främst inspirerad av Willem de Kooning och Bengt Lindström. Karström var uttrycksfull som sina läromästare. Han använde olja på ett liknande sätt som Lindström med kraftiga lager på lager som ger målningen en mer markant tredje dimension. de Kooning var en förgrundsfigur inom abstrakt expressionism och det som kallas "action painting". Han benämns ibland som målarnas målare då han var sina likars favorit och inspiratör. Karström har tagit efter en del från de Kooning och man kan se ett släktskap i hur de framställer motiven. Karström uppges även ha inspirerats av Carl Kylberg och Olle Skagerfors.

En viktig inspirationskälla för Karström sägs även musiken har varit. Den hade inte bara inflytande över hans sinnestillstånd utan också på motiven. Det var rockikoner som David Bowie, Iggy Pop och Lou Reed som tilltalade honom mest. Han ska även ha dedikerat verk till Bowie som hans bror överlämnade i samband med Bowies konsert i Göteborg 2002. Mauritz var vid tidpunkten för sjuk för att överlämna verken själv.

Karström led av schizofreni. Ett typiskt drag för schizofreni är att man gör vida associationer, ibland helt obegripliga för andra. Karströms bekanta beskriver honom som associationsrik och vidöppen. Att höra röster, som uppfattas som andras snarare än egna, är också typiskt. Karström använde sitt måleri för att hantera schizofrenin och ångesten. Man kan lätt föreställa sig det när man ser hans konst. Den är intensiv och gripande. Han har ett minst sagt personligt uttryck. Samtidigt är långt ifrån alla verk ångestfyllda som de verk jag har beskrivit i ett tidigare inlägg. De är snarare uppfriskande galna.

 

Mauritz mamma och broder gav ut en bok om hans liv som kom 2006. Jag har inte läst den men den står på min att-göra-lista.

Kommentera gärna din erfarenhet av Mauritz Karström.

28 Jun 2019