Som jag ser det är en av konstens funktioner att vara evokativ, d.v.s. väcka tankar och känslor. Vissa personer vill tänka lättsamma tankar och känna glada känslor i relation till konst. Andra vill vältra sig i den ångest konsten ger upphov till. Sedan finns det naturligtvis tillfällen då man är mer mottaglig för en positiv känsla och andra tillfällen då man är mer mottaglig för en negativ känsla. Varje individ har ett mångfacetterat känsoregister. Det återspeglar sig i hur man njuter av konst.

Jag hör till de konstälskare som vill kunna njuta av hela registret beroende på vilken känslostämning jag är i för stunden. Det betyder också att jag inte har något emot ångesfylld konst och inte heller djupt substantiell konst som har flera lager. När jag pratar om konst i detta sammanhang tänker jag mig flera konstformer som musik, dans, opera, teater, film, fotografier, tavlor och skulpturer. Alla är de kapabla att väcka tankar och känslor i alla riktningar. Jag kommer ändå att fokusera på konst i form av tavlor och särskilt de ångsfyllda verken.

Ett av historien mest kända verk som är full av ångest är Guernica av Pablo Picasso. Tavlan illusterar en scen ur det spanska inbördeskriget när tyskt flyg bombade den lilla staden Guernica i Baskien. Han gjorde verket 1937.

Max Ernsts surrealistiska och mörka tavlor är också fulla av ångest. Ett exempel är nedan verk som jag inte vet titeln på eller när den är målad. Vissa av hans verk är svåra att tolka då de är galna på ett nästan komiskt sätt samtidigt som de har tydliga inslag av obehag.

Ett annat av de kända konstverken inom kategoring ångestfyllda motiv är skriet av Edvard Munch. Det finns fyra officiella versioner av skriet. De två första gjorde Munch 1893 (nedan version är nummer två). Version tre gjordes 1995 och den fjärde versionen gjordes 1910. Munch led mycket av ångest under sina tidigare konstnärsår. När han blev äldre klingade ångesten av och det återspeglade sig i hans konst som blev mer positiv i känslostämningen.

Skriet är enligt Munch självupplevd då han vid en kvällspromenad fick skåda en blodröd himmel och någonstans ifrån hörde ett skri som han upplevde som ångestladdat. Frågan är om det var hans egen ångest han hörde. Hur som helst är det därifrån uttrycket och titeln kommer.

Precis som jag kan njuta av ångestfylld musik, ibland i timmar, kan jag njuta av ångestfylld konst. De verk jag tar mig tid att ta in känslomässigt är nedan tre exempel.

Agora 1 av Joan Miró. Agora betyder torg. Agorafobi betyder torgskräck. Det är inte omöjligt att den tillbakadragna Miró ogillade att befinna sig i en stor folkmassa. Motivet kanske uttrycker just den känslan.

Christophe Hohler föddes 1961 i Schweiz där han också växte upp och utvecklade sin talang för visuell konst. Han flyttade senare till Frankrike där han numera är verksam. Nästan allt han skapar skriker ångest. Ofta är motiven en man eller män. Just det verk jag har föreställer en kvinna. Det är ett av mina mest ångestfyllda verk men det är inte i närheten så ångestfyllt som en majoritet av Hohlers andra målningar. Jag har ingen bild att vis upp men googla Christophe Hohler så får du en tydlig bild av vilken känsla hans målningar är fulla av.

Mitt tredje exempel är målat att Carl Fredrik Dahl. Verket heter After Dark II och är målat 2014. Det sägs att man i alla Dahls motiv kan hitta en kvinna. I vissa målningar är det uppenbart och i andra får man leta länge för att föreställa sig en kvinnokropp. I nedan verk får man leta lite. Dahl brukar utgå ifrån fotografier på kvinnor, ibland två tillsammans, och skapar sedan sitt uttryck av detta fotografi med olja på duk. Den svarta och den röda färger är framträdande i många av Dahls verk. Han kan även skapa ångest med grå, blå och jordiga toner.

Tavlans storlek har en påverkan på hur stark ångesten blir när man ser den. I detta lilla format kommer ångesten inte riktigt fram. Måtten 130x100 cm.

När man visar sina ångestfyllda verk för andra finns det tre typiska reaktioner. Den första kommer från dem som gillar ångest i allmänhet och verket i synnerhet. Den andra kommer från de som inte står ut med ångest och antagligen skulle må dåligt bara av att ha den någonstans i sitt eget hem eller på sin arbetsplats. Den tredje reaktionen är den neutrala. Verket säger dem inget vilket är lätt förvånande. Tavlan väcker inga känslor alls. Den är inte fin eller intressant. Inget.

Slutsatsen är att konst är skapad för att väcka känslor men vilka känslor den väcker, om några, är individuellt. Det är också individuellt om ångesten i konsten upplevs som positiv, att det går att njuta av den, eller negativ.

Vad har du för förhållande till ångestfylld konst?

12 May 2019